Jag läser om beslutsfattande, just nu en bok av Jonah Lehrer, How We Decide. Det är underbart att läsa hans vetenskapligt grundade beskrivning av det jag lärt i mitt arbete med ledare – min erfarenhet verkar stämma med forskningen. I korthet går detta ut på att vi fattar beslut betydligt mer baserat på känslor än vi tror.

Jonah Lehrer skriver även krönikor i The New Yorker, under rubriken Frontal Cortex (främre hjärnbarken, den delen av hjärnan där vi tänker de flesta tankar). I ett inlägg, Does all wine taste the same, berättar han hur mycket våra förväntningar påverkar de val vi gör. Han berättar om blindtester av viner som visade att de dyra fina vinerna inte alls fick de högsta poängen varken av experter eller amatörer, så som de får när avsmakaren vet vad den dricker.

Slutsatsen Lehrer drar, och jag älskar det, är att våra förväntningar på vinet vi smakar ofta betyder mer än vad som faktiskt är i glaset. Wow! Fatta vad det betyder för ledares beslutsfattande både individuellt och i grupp: Vi styrs av faktorer långt utanför den sfär av kända rationella kontrollerbara parametrar vi normalt beaktar när vi fattar beslut.

Lehrer skriver att våra sinnen är vaga i sina budskap och att medvetandet därför behöver ta in all information det kan få tag i när det ska göra sinnenas signaler begripliga. Och all information betyder verkligen all information; medvetandet sveper igenom alla sina rum och tar in en helhet av data: sinnesintryck, minnen, förväntningar, gissningar, drömmar, auktoriteters röster och mycket mer. Denna helhet sammanlagd utgör beslutsunderlaget.

Vilken insikt! Beslutsunderlaget är en helhet med en massa komponenter där vi bara har koll på vissa och där andra delar påverkar oss utan att vi vet hur. Jag gillar det mysteriet.

Vad betyder detta konkret för dig i ditt beslutsfattande? Om vi går tillbaka till Jonah Lehrer’s artikel om förväntningar betyder detta att du praktiskt inför ett beslut bör ställa dig dessa frågor och lyssna till vad intuitionen svarar (kom ihåg att intuitionens röst är lågmäld och att den använder bilder och känslor mer än ord):

  1. Vilka förväntningar har jag i den här situationen?
  2. Hur har omgivningen påverkat mig?
  3. Vill jag ha de förväntningarna?

Den tredje frågan är lite överkurs för den tvingar dig reflektera över dina förväntningar. Sätt parentes för den i början och nöj dig med att bli medveten om de förväntningar du har. 

Sen när du är van att hitta dina förväntningar kan du närma dig en plats där du är fri från förväntningar. Det är betydligt mer krävande, men belöningen för den som tillfälligt kan sätta egna förväntningar åt sidan och vara helt närvarande i ögonblicket blir stor. Det är då, och först då, de nya idéerna och genombrotten kommer. 

Gå till toppen